"Ett barn blir till ses idag som vetenskaplig medicinsk fotografi, ett område där han är internationellt erkänd som banbrytare"
Vee Speers bok köpte jag hem direkt:) verkligen älskade hennes bilder, de var otroligt inspirerande. Jag lät kopiera in utställnings texten.
"De måleriska porträtten, det dramatiska anslaget och den unika färgsättningen är kännetecken för Vee Speers verk. I The Birthday Party möter vi hennes teatrala fotografier av utklädda barn, ofta med mask, på väg till ett imaginärt födelsedagskalas. Speers fick idén till projektet under sin dotters födelsedagsfest och ser utställningen som delvis självbiografisk med minnen från sin egen uppväxt i Australien. Hon beskriver med sina porträtt en tidlös tillvaro där det samtidigt finns en känsla av både lekfullhet och hot. Enligt Speers speglar barnen i sina lekar roller tillhörande den vuxna världen; rollen som far, som mor eller en soldat på väg ut i strid.
Många av barnen i Speers värld håller i symboliska objekt som vägleder oss in i deras fantasivärld. Till exempel, i ett fotografi fångas betraktaren av den olyckliga blicken från en ung flicka, klädd som en sjuksköterska. I händerna håller hon sin trasiga docka. En ung pojke i soldathjälm greppar om sitt gevär. En Caravaggiolik pojke med lockigt hår visar graciöst upp en vit klänning med ena axelbandet slarvigt nedhasat från axeln.
Presenterar barnen genom sin lekfullhet en okänd framtid? Är Speers verk en kommentar på de könsroller som serveras oss tidigt i vår uppväxt? Eller bjuder hon in betraktaren till att komplettera hennes narrativ med våra egna erfarenheter och associationer? Speers skänker oss fler frågor än svar i The Birthday Party. Denna fängslande blick in i barnens lek påminner oss om vår egen ungdoms äventyr. The Birthday Party är också en påminnelse om vår kollektiva erfarenhet av makt och krig och vårt aldrig sinande behov av att fly in i fantasins värld."
Sen övriga var utställningen intressant i sig, men jag gillade inte riktigt Joel Peter- Witkins surealistiska och groteska bilder på förvridna mans och kvinnogestalter. Annie Leibovitz arbete respekterar jag verklig, hon är en fantastisk fotograf, men jag blev lite besviken på själva utställningentekniken. det blev helt enkelt "to much" när Annie lät pressa in både -personliga, -kändis, -krigs, -mode och naturbilder i en och samma utställning.
Men annars kan jag rekommendera er att ta er till Fotografiska, ni lär inte bli besvikna.